Man tager vad man haver...

När jag har spårat med Lakrits tidigare så har jag irriterat mig på att jag ibland glömmer var jag har lagt spåret. Då har jag försökt att komma ihåg hur det ser ut på vägen, tex vissa stenar, stockar eller träd. Ibland har jag satt pinnar i kryss efter hand så jag ska se var spåret är. Detta har fungerat sådär. Nu har jag gjort egna "igenkännare" av saker jag hade hemma. Jag sydde på lite neongult tyg på tvättklämmor (tyget från deras reflexvästar jag sytt och mammas gamla tvättnypor som säkert är i samma ålder som jag...) och dessa ska jag sätta i buskar och träd längs med spåret så jag vet var spåret är ifall Lakrits tappar bort sig. De ska sitta högre upp så han inte lär sig att titta efter dessa utan använder nosen.

Hädan efter så ska Lakrits dessutom ha ett sele som endast används till spårning och spårlinan som oxå endast används vid dessa tillfällen. Han ska lära sig vad dessa två betyder så att ahn blir "taggad" så fort han ser dem. Det lila selet han har blir han jätteglad så fort han ser för då vet han at vi ska ut och springa....så camoselet vi har får bli spårsele.


Sådana här "igenkännar-tvättnypor" (kommer ej ihåg vad de kallas just nu) kan man köpa i djuraffärer men varför köpa när man kan tillverka sina egna??


Kommentarer
Postat av: Jenni

Inte vet jag varför texten är vit....svårt att se vad det står...



/Jenni

2011-07-31 @ 03:38:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0