dogomania

Under min praktik i hemsjukvården har jag uppmärksammat en mycket häftig sak! Ett boende jag besöker har en katt. En vanlig bondkatt. Sigge som han heter är väldigt social och kelen. Han traskar fritt omkring på två avdelningar och bor där på heltid. Denna lilla Sigge har en benägenhet att söka sig till de som är döende. Just nu har boendet en dam som troligtvis kommer att gå bort inom en snar framtid. Sigge är på hennes rum stora delar utav dagen. Han ligger på en stol eller i fåtöljen i hennes rum och har stenkoll på tantan! Personalen säger att han gör så här varje gång någon av vårdtagarna är döende. Han känner väl det på sig och vill hålla personen sällskap.

Ett annat vårdboende som jag har gjort en studie på, har en toypudel som följer med sin matte varje dag till jobbet. Matte jobbar som undersköterska. Denna lilla pudel känner oxå på sig att en vårdtagare är döende. Pudeln sätter sig utanför vårdtagarens dörr och väntar, krafsar litet på dörren för att bli insläppt. När någon släpper in hunden så hoppar den upp i sängen till den döende och stannar där tills det är dags att gå hem eller tills den behöver ut och kissa! Så häftigt va??!

När Lakrits var valp hade jag med honom på min geriatrikpraktik. Han kutade omkring som en tok på avdelningarna på det vårdhem jag hade praktik på. En dag var vi hos en dement man som var utåtagerande och skrek. Han hade inte talat på ett antal år utan endast haft en massa konstiga läten för sig. När han fick se lilla glada Lakrits som viftade på svansen så började mannnen att tala. Han pratade med Lakrits men inte med oss. Detta var helt otroligt att se!

Jag förespråkar verkligen djur på äldreboenden och även på sjukhus!! De motiverar till rehabilitering och ökar det sociala samspelet mellan vårdtagare och personal. Det enda svåra i dagens läge är allergi (oftast hos personalen) och hos vissa rädsla.