Jag glömmer aldrig....

.....hur glad jag var den dag jag hämtade hem Mr Jackson! Jag grät av lycka i bilen på vägen hem. Äntligen hade jag en egen hund, en hund som jag längtat efter sedan barnsben! Jackson låg i mitt knä och skakade, tryckt tätt intill mig. När vi kom hem vägrade han att släppa mig ur sikte och han somnade av utmattning, ståendes på hallgolvet bredvid mig och min kompis Patrik. Han vaknade när han slog huvudet i golvet. Vilken syn! Sedan dess har vi varit oskiljbara!

Jag hade sparat i ett år för att kunna köpa Jackson. Jag tittade på blocket varje dag för att hitta min framtida och första hund. Jag föll först för en tik. Jag och tjejen som fött upp henne kom överens om att jag skulle komma och titta på henne. När jag ringde för att säga att nu kommer jag om ca två timmar  (dagen var redan avtalad) sa hon att tiken redan var tingad  av en granne! Valpen fanns i Örebro. Jag blev så otroligt besviken! Jimmy tröstade och sa att det kommer fler hundar...och det gjorde det: Jackson (och sedan Lakrits...). Sedan bestämde jag mig för att jag ville ha en unghund och så fann jag Jackson, som endast varit i Sverige i två veckor (han är import från Polen). Jackson  och jag föll för varann direkt. Det första han gjorde var att lägga sig tillrätta i mitt knä. Efter det var jag såld! Honom skulle jag ha! Jimmy satt och "surade" i bilen eftersom han inte ville ha hund...och han visste att jag skulle köpa Jackson. Men jag sa att jag bara ville titta och om Jackson uppfyllde mina krav: inte skällde när jag ringde på dörren, var rumsren, var social och tillgiven, då skulle jag ha honom. Han uppfyllde kraven. Jimmy vågade inte komma in i huset då de hade en stor schäfer (Jimmy tycker stora hundar är lite obehagliga...). Jag kom ut efter ca 35-40 minuter med min lilla röda Jackson i famnen.

När jag köpte Jackson var jag endast ute efter en sällskapshund som älskade mig över allt annat och som bara ville ligga i mitt knä och mysa. Men efter att ha ställt ut Jackson en gång så ökade kraven. När jag träffade andra hundraser och även andra chihuahuor ökade kraven ännu mer. Jag ville ha en alert och ännu mera framåt hund, ett matvrak som var beredd att kämpa för godis. Då  började jag leta efter vavva nr 2 och så fick jag förfrågan från Amqu´s och Hammarbäcken att bli fodervärd åt Lakrits. Jag hade redan träffat honom en gång och förälskat mig i hans ulliga svarta päls och hans sätt: otroligt framfusig och energisk. Så jag tackade glatt ja.

Nu har jag två underbara hundar med helt olika personligheter!


Min första hund: Jackson-Chi Dogomania "Mr Jackson"







Två underbarheter: Lakrits o Jackson!


Kommentarer
Postat av: Momo

So rart och fint Du skrivit om dina vavvor Jenni!

Jag minns so val att Du ville ha en "hundet" da Du var ganska liten, men av olika skal so fungerade det inte da. Du skaffade, av egenhandigt sparade pengar, "Underbarheten 1" vilken fanns in our family for 10 years. Jag var med Dig till Djursjukhuset da Stampisen inte orkade langre, det var en mycket fin och vardig ceremoni och han somnade in lugnt och stilla. Tanda ljus och bara Du och jag samt en personal var narvarande.

Nar vi kom ut sa grat vi "floder". Din Jimmy satt och vantande pa parkeringen for us. Han kom for att trosta Dig.

Jenni, jag glommer aldrig "Underbarheten 1" han finns alltid i mitt hjarta - skulle fyllt 15 ar den 20 October, 2010.



Nu har vi "Underbarheten 2" alias Mr. Jackson och han ar mig lika kar och har varit over here in SoCal 3 ganger.



Next time ar det Lakritsbiten's tur att komma med har han Matte bestamt...det galler att dela pa gracerna broderligt, eller hur!?



Tack Jenni & Jimmy och Doggarna for alla trevliga stunder vi har tillsammans!



Big hug, Momo

2010-09-30 @ 23:17:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0