dogomania

Igår visade de filmen "Marley och jag" på TV. Jag har läst boken innan och tycker att de gjort filmen bra efter hur boken är skriven. Ibland kan jag tycka att man blir besviken när man ser filmen om man läst boken innan men inte i detta fallet.

 

Filmen är så rolig och samtidigt så sorglig. Jag fällde en del tårar i slutet. Dels för att jag kom att tänka på när tiden väl är inne för mina små killar att lämna jordelivet. Jag sa till Jimmy att jag på ett sätt hoppas att Jackson och Lakrits kan få komma till hundhimmlen samtidigt. De är ju rätt så nära varandera i ålder så risken/chansen finns ju. Skiljer 1 1/2 år mellan dem. Jag tänker nämligen så här att att de är så tajta även om de bråkar ibland. Men de är lite beroende av varandra, särskilt Jackson är väldigt  knuten/fäst vid Lakrits och jag vill helst inte ta bort en av dem och låta den andra vara kvar så att han ska gå och leta efter sin kompis....sen vet jag inte om jag klarar sörja två gånger....bättre att de får somna in tillsammans....men är den ena frisk som en nötkärna så låter jag ju inte honom soma in såklart! Usch, vilka tankar jag har. Nä, nu ska jag njuta av att jag har dem i livet och förhoppningsvis får njuta av dem i många år till framöver!