dogomania

Jag vill ha sommar nu! Jag bara går och väntar på att det ska bli sommar "på riktigt". För det känns mer som om det är september...blåsväder och molningt/regningt tycker jag att det är titt som tätt!

Jag längtar såå till det är strålande sol och varmt så jag kan packa kylväskan och åka med dogsen till Lomma hundstrand. Lomma är nog ett av mina favoritställen! Där är så bra, för det mesta är det ebb och då kan man vada ut i vattnet till sin egen lilla sandö. Där släpper jag killarna så de får springa runt lösa och rulla sig i tång, gräva i sanden och leka. Själv solar jag i min brassestol (tills den välter för att de tvunget ska gräva hål precis intill...).  På övriga hundstränder kan jag inte ha dem lösa och samtidigt ligga och koppla av eftersom Lakrits inte går ihop med andra hanar han inte känner och Jackson är en av tidernas största rasist och skäller ut andra raser.... :/

Så snälla låt det nu bli sommar!


Lakrits med en av sina favoritleksaker, en vattenKONG. Lomma 2011.


Mr Jackson 2011 Lomma hundstrand

Lomma hundstrand ligger en bit från Blå Cafét för er som inte vet. Själva stranden är inte så härlig. Det är stenigt och brukar vara en massa tång men är det ebb så är det underbart! Jag brukar låta killarna simma ut till sandöarna, bra motion ju!

I torsdags var jag och mamma i skogen  med alla dogsen. Så härligt det var (ända tills jag kände av min foglossning) för vi mötte inte alls många. Det är så det ska vara när man går i skogen! Jag vill vara ensam och inte stöta på en massa folk hela tiden, då försvinner liksom själva känslan med en promenad i skogen tycker jag.

Vi gick 7 km spåret och stannade för picknick på halva vägen. Mamma hade gjort äggmackor och hembakta kanelbullar. Hon hade tagit med leverpastej till dogsen och den var uppskattad!

Jag la spår till alla fyra dogsen. Lakrits fick testa på att hitta spåret själv i en ruta på 25x25 meter. Gissa om han var taggad! Han visste precis vad han skulle göra och hade väldigt bråttom....nästan lite väl bråttom så han blev slarvig men han hittade spåret och tillslut klöven. Det hjälpte med ett uppehåll på nästan två månader för att få upp hans motivation för spår igen! Nu hoppas jag bara att jag hinner träna honom lite till innan bebisen kommer. Jag hade önskat att jag hann prova på att tävla i öppenklass innan bebisen men med min stundande foglossning ser det mörkt ut :/

De andra hundarna fick testa på att spåra även de men med dem så visade jag dem direkt på spåret. Alla klarade det. Jackie som aldrig någonsin spårat visade sig vara av samma kaliber som Lakrits! Herrejäklar vilken nos hon har! Hon gick exakt på spåret och snabbt! Hon tappade inte spåret en enda gång och hittade klöven på nolltid! Detta ska jag defenitivt göra om med henne! Jag undrar om man kan tävla med en blandras?? Någon som vet?? Dock är hon skotträdd så det kanske inte är en idé då det ingår skott i öppenklass...

Indya klarade det bra. Jackson som defenitivt är allt annat än intelligent klarade det han med fastän att de andra hundarna skällde efter oss i högan sky. Han var långsam men noggrann och jag var riktigt stolt att han klarade 50 meter spår (inte så långt men ändå en bra början). Han är nämligen en renodlad sällskapshund som inte har någon motivation till att träna in något utan vill bara ligga och ha det skönt och bli kliad på.



Jag är stolt över min lilla räv som helt plötsligt blev motiverad till att göra något annat än att bara ligga och mysa!


Jackie girl


Indya




Mr Jackson


Fikapaus!




Fyra trötta hjältar....


Inräknat spårandet med fyra hundar så gick nog jag närmre milen och det kändes i fogarna kan jag säga! På kvällen kunde jag knappt resa mig ur soffan....nu har jag fått låna ett bäckenbälte som hjälper lite. Jag har nu lärt mig att lyssna på min kropp och detta var defenitivt sista långa promenaden innan Lilleman tittar ut!